Vi sitter på Lunds Universitetssjukhus. Det är en mellandag och året är 2006. Mamma är sjuk, verkligen jättesjuk och de senaste månaderna har det gått snabbare än någonsin. Det är antagligen bara några dagar kvar nu. Jag och pappa sitter i rummet och min bror är påväg in med Freya och Alex. Mamma väntar på dem. De är 4 och 6 år nu och har en jättefin relation.

 

Men när de kommer blir de blyga osäkra och vågar inte gå in. De står och trycker bakom min bror. Det luktar konstigt, farmor ser inte ut som vanligt och alla är ledsna. De vet inte var de ska ta vägen. Mamma försöker få kontakt med dem men det sista mötet blir faktiskt inte så bra och jag såg sorgen i min mammas ögon. Det har gått mer än 15 år men minnet av sista mötet mellan mamma och hennes yngsta barnbarn är starkt.

Detta är min historia men den inte på något sätt unik. Det är en svår situation och det är inte ovanligt att barnen inte har en naturlig plats i denna del av livet. Min förhoppning är att BäddBoken kan inkludera barn vid besök och bidra till fina möten även i slutet på livet.

​

/Stina Wessman, Grundare BäddBoken